EN MYSTISK SIDA AV MEJ KOMMER FRAM BARA NÄR MAMMA OCH PAPPA INTE ÄR HEMMA EN NATT.

 

Jag förstår ingenting. Igårkväll kunde jag plötsligt inte acceptera att det stod ett glas framme på bordet, att kökshanddukarna inte var ordentligt vikta över en stol eller att det var lite smutsigt på köksbänken. 

 

JAG FICK ÅNGEST OCH VAR TVUNGEN ATT STÄDA HELA KÖKET. Du kan tacka mej senare, mamma.

 

Detta mysterium har inträffat en gång förut när jag hade huset för mej själv en helg. Jag var likadan då. Jag gick omkring och vek kökshandukar och fixade med soffkuddar i säkert en halvtimme.

 

Jag misstänker att jag kommer sköta min lägenhet pedantiskt bra när jag flyttar hemifrån. Det känns ju bra att veta.